Oavgjort över två matcher, men Norrköping stora vinnare

Edit

Det är sällan som jag har upplevt en atmosfär lik den som låg över Norrköping innan matchstart. Tolka mig rätt när jag säger det. Jag menar inte att trycket, volymen eller antalet människor med halsdukar slog några rekord. Men just idag fanns en stolthet över staden. Kamratklubben skulle spela seriefinal på hemmaplan för första gången på decennier och snacket hade gått varmt sedan tidig morgon. Förväntningarna var högt satta. Om man lyckades få med sig ett kryss på bortaplan så var det klart att man skulle klara detsamma hemma.

Inledningsvis var det Blåvitt som kom att dominera. Snabbt kombinationsspel blandat med tekniska soloprestationer satte Peking i lä. Gustav Engvall var nära att ge sitt lag ledningen redan i den sjunde matchminuten efter att han väggat sig in i offensivt straffområde. Det var inte mycket som stämde för de vitklädda, inte ens omställningarna satt. Göteborg stoppade anfallen högt i banan och det var först efter en kvart som Norrköping lyckades hålla i bollen på offensiv planhalva och gå framåt. 

Gustav Svenssons mål i den artonde matchminuten kom inte som någon större chock. Gustav Engvall kroppsfintade men kom inte igenom Pekingförsvaret. I ögonvrån såg han Svensson stå omarkerad och i brist på annat slog han bollen dit. Pang. David Mitov Nilsson förblev stillastående när bollen susade förbi honom. Skottet gick åt alla håll och matchen kändes förlorad för hemmalaget.

Norrköping reste sig ur dimman
Det hände någonting efter målet. Norrköping vred upp presspelet och klev högre upp i banan. Respekten för Blåvitt försvann. Traustason jonglerade bollen över huvudet, Bärkroth flög i steget och Daniel Sjölunds tuffa närkampsspel hördes upp på läktarna. I den 27:e matchminuten fick man en frispark. Bärkroth slog den in mot straffområdet där kaos uppstod. En, två spelare föll och i tumultet fick Emir Kujovic en tå på bollen. Kvitterat på ett fullkomligt kokande Nya Parken.

Pressen från hemmalagets sida fortsatte in i den andra halvleken. Man bytte tidigt in Alhaji Kamara mot Nikola Tkalcic och Bärkroth flyttades ut på kanten. Kujovic hade ett distansskott tätt över ribban, men närmre än så kom man inte. Göteborgs järndefensiv släppte inte igenom. Tålmodigt och mästerligt väntade Blåvitt på rätt tillfälle att ställa om. Till slut kom det mycket rätt. Sören Rieks höll bollen utanför offensivt straffområde, tog några steg framåt och avslutade. 2-1, som en blixt från klarblå himmel.

En tydlig vinnare
Hungern från hemmalagets sida avtog inte för det. Mer aggressivt än någonsin tryckte man för ett nytt mål. Alhaji Kamara lät Mattias Bjärsmyr veta att det gör ont att möta honom i takt med att tempot vreds upp. Traustason kom fri mot John Alvbåge och han fick mycket rätt bollen runt honom. Vid denbortre stolpen mötte Alexander Fransson avslutet och tryckte in kvitteringen. 2-2 skulle även visa sig vara matchens sista mål.

Händelseförloppet efter slutsignal talade sitt tydliga språk. Pekingspelarna dansade, sjöng och firade med fansen. Inifrån omklädningsrummet dunkades det discomusik så att det hördes länga vägar. Från Blåvitts sida hördes bara svordomar och slag i spelartunnelns väggar. 
Ett lag bevisade att man håller för tampas i toppen. Det andra gick miste ett drömläge att rycka. Om Elfsborg vinner sin nästa match så är man bara en poäng efter Blåvitt, som över två matcher mot Peking fått sig en rejäl kalldusch. 

Christian Sundqvist

Följ oss på sociala medier:
 Facebook

 Twitter

 Instagram